Storebror ser dig, eller lillebror ger en känga mitt i planeten?
Var med i diskussionen och dela dina tankar och erfarenheter.
De poster som ska räknas med extra mycket är följande:
1. Oppgaven: Hjälp jag bor i Bergen, upplägg
http:// http://diggkulkultur.blog.com/2010/09/28/oppgaven-hjalp-jag-bor-i-bergen-upplagg/
2.Sociala medier: demokratiserande eller en reproduktion av det traditionella sociala rum?
3. Valet skapade debatt i sociala medier
Tillsammans 1450 ord.
http:// http://diggkulkultur.blog.com/2010/09/29/55/
Min profilsida för organisation är:
Oväntad facebook-effekt… För någon vecka sen hade BA en sak om en kille som hade gjort en facebook-sida där han lovade springa 1,5 m/person som tryckte like. …18 000 likeade, så han fick springa 2,7 mil i fjällvägen som var platsen han hade lovat att springa i. 
Det säger kanske lite om det att folk gärna bara klickar i like när det är något som inte är förpliktande för en själv. Det säger kanske inte så mycket om vad folk gör i verkligheten utav av saker som händer på face, men man kan nog dra slutsatsen att man inte ska göra en sida där man lovar för mycket.
Idag på jobbet kom jag øver ett stycke ækta facebook-aktivism!
Gruppen Kor ellers? jobbar før att gøra Bergen till en bættre cykelstad och anvænder konceptet Critical Mass som medel. Critical Mass børjade 1992 i San Fransisco och finns idag i 300 stora stæder runt om i værlden, bland annat Bergen! Det går ut på att cyklister samlas en gång var torsdag eller fredag i slutet av månaden før att cykla genom centrum och på så vis bevisa oframkomligheten før cyklare.
I Bergen har man mobiliserat sina styrkor genom face book, och hemsidan Kor ellers? För den som vill läsa mer om cykel-gänget så ligger artikeln på BA.no.
Visst, man kan nog konstatera att sociala medier inte alltid lyckas få med sig superstora mängder med folk som ställer upp, men det är ett fint sätt att bygga nätverk mellan personer som har intresse för det samma. Troligen är det nog också många som trycker “like” på många saker de skiter i, eller så kanske man väljer “ignore” utan att se över vad man ignorar, o.s.v.
Men, hur eller hur, ibland skapar man engagemang och träffar på andra som brinner för något, som andra cyklister.
Sverige Demokraterna ær kanske inte det mest demokratiska partiet, men de verkar i alla fall satt i gång en debatt i sociala medier i Sverige. På svt:s webbsida kan man læsa om att det efter valet har blivit en stor pågång av folk från olika politiska læger på deras debatt-sida.
Man kan hær læsa att face book-gruppen “Sverigedemokraterna ur riksdagen – Ja tack” har øver 170 000 medlemmar bland annat.
“-Det finns en mängd fler forum för politiska diskussioner i dag än för bara fem år sedan. Efter det här valet har folk verkligen börjat utnyttja dessa forum, säger Eder-Ekman.” (redaktør på svt:s debattsida)
Man kan också læsa att den næmnda fb-gruppen fick tusentals uppslutande då en manifestation mot SD annonserades.
Kanske ær det så att det behøvs något ordentligt som engagerar många samtidigt før att flera ska ta del av sociala medias møjligheter som diskussions-møtesplats? Kanske ær det så att dagens ojæmnt førdelade deltagelse bara ær starten och att fram øver kommer snedførdelningen att ordna till sig?
Eller ær det så att større delen av befolkningen skiter i att delta och helst bara vill vara konsumenter?
Vem vet, om man ser på framtidens prognoser om miljøkatastrofer och naturkatastrofs-folkvandring o.s.v så kommer kanske det hænda såpass mycket som rør alla mænniskors vardag att folk blir tvungna att engagera sig?
Jag tror i alla fall att det dær med huruvida sociala medier værkar demokratiskt styrkande avgørs genom hur mycket olika mænniskor ær villiga att delta och sjælva intressera sig før att ta stællning till olika saker. Det finns ju t.o.m dem som inte går och røstar, ganska många dessutom…
Min sida för organisation i sociala media heter Hjälp! jag bor i Bergen.
Det är en påhittad organisation/blogg som i verkligheten har mig som utgångspunkt. Sidan är en blogg där jag använder mig själv som om jag var aktiv i att blogga om att bo och leva i Bergen som svensk student eller arbetstagare. Tanken är att bloggen ska fungera som en knutpunkt av information som är relevant för att flytta till Norge generellt men Bergen speciellt. Jag använder mig själv som verklig/fiktiv bloggare som också delar med av egna erfarenheter av att just ha flyttat till Norge och Bergen.
Bloggen skall vara lätt att manövrera sig i, därför har jag skapat kategorier som ligger överst som länkar.Dessa är: Bergen, Jobb, Bostad och Hälsa.
Jag har också skapat en sida som heter Svensken i Bergen som ligger på högersidan. Tanken är att det ska vara en längre presentation av bloggaren och bloggens tema. Det skall även vara en sida som heter svensk-norsk lexikon med ord som har annan betydelse o.s.v.
Tanken är inte att var bloggpost ska ge uttömmande fullständig information, men en kort presentation och med länkar till vidare information. Jag tror att det i bland kan vara svårt att finna fram själv med hjälp av internet som svensk och ny-norrman då de flesta offentliga tjänster har ett annat namn, en annan stavning eller helt enkelt fungerar på ett annat sätt än vad man som svensk är van vid hemifrån.
Jag har också valt att var bloggpost har en fråga som rubrik, dels för att det ska vara lätt att hitta rätt post för en person som vill ha svar på något konkret, men också för att det lättare ska ge träff om någon söker genom en sökmotor.
En annan sak jag tänkt på är att hålla posterna så korta som möjligt. Det ska vara ett enkelt svar på frågan i rubriken och en länk till mer information hos den myndighet eller dylikt som är ansvarig för området.
Idé och mål
Idéen är att sidan ska ställa med information men också vara ett forum där svenskar som finner fram och funderar på att ta sig till Vestlandet kan ställa frågor som kan skapa nya inlägg och få svar.
Målgruppen är alltså i första hand unga svenskar som bor i Norge eller som ska flytta till Norge, för att jobba. Anledningen till det är att många unga svenskar väljer att söka jobb på andra sidan gränsen p.g.a. hög arbetslöshet i Sverige och att lönerna är högre i Norge. Många av dem har inte speciellt mycket erfarenhet av att bo hemifrån och när de kommer till Norge är det i tillägg ett annat land med en del andra regler. Min bedömning är alltså att en blogg som min träffar denna målgrupps behov. I tillägg är det en målgrupp som är van vid att i första hand söka information via internet, därför passar också bloggformatet.
Målet är att bloggen ska vara till hjälp för förvirrade ny-svensknorrmänn.
Visionen är att bloggen ska vara aktiv, uppdaterad och flitigt använd och att användarna i första han rekomenderar bloggen till kompisar som undrar vart de kan finna information.
Eftersom en färdig sida som denna skulle kräva mycket tid att få till, har jag fokuserat på att göra ett uppsett som till dels praktiskt visar sidan i teorin.
Strategi
Här tar jag utgångspunkt i att bloggen är uppe och går (vilket den ju är) först.
Jag har gjort en strategiplan i punkter:
1. sprida url:en via facebook och twitter. Här tänker jag att < Hjälp! Jag bor i Bergen> ska ha en sida på facebook och ett konto på twitter. Facebook är relevant för att posta nya bloggpost-länkar på och för att marknadsföra bloggens existens. Det samma gäller för twitter, men där kan man också skapa en diskussionstråd och lägga in tweets på trådar som redan finns.
2. finna andra bloggar där svenskar som bor i Norge bloggar. Dessa kan min blogg länka till, och det kan också vara aktuellt att kommentera på poster som kanske innehåller en fråga som bloggen har svar på.
3. undersöka möjligheterna för att posta url + info på jobbrelaterade svenska sidor, forum o.s.v. Jag är medveten för att det kan bli sett på som spam i vissa sammanhang, men om det exempelvis finns info som handlar om hur man ska manövrera sig i Norge kan man nog se det som relevant att informera om möjliga vägar att få hjälp. Man kan ju faktiskt maila ansvarig utgivare och fråga först, eller t.o.m. fråga om de kan länka till bloggen.
4. söka efter nyhetsartiklar där den svenska ungdomsarbetslösheten diskuteras och blogga om dem. Av och till finns det en ikon där man kan välja att blogga om en artikel. Då blir bloggen länkat till sidan.
5. engagera andra att komma med tips genom kommentarer och på längre sikt bjuda in svenskar runt om i Norge att skriva i bloggen om hur det är där just de bor. Alltså utveckla den till att blir mer omfattande och relevant för flera.
Jag har tidigare nämnt att Mona Sahlin är en aning tråkig på twitter.
Nu när valet är över har det i traditionella medier och i bloggar diskuterats en del om hur partierna har använt sociala medier. Av det jag fått med mig hittills har jag uppfattat att de flesta gjort som Mona, o-deltagit, eller bara använt sig av sociala medier som en kanal. Det finns fler en mig som efterfrågar dialog i stället.
Jag läste ett välskrevet blogginlägg av mymlan som påpekar att även om politikerna har bedömt det som onödigt så har väljarna själva använt sig mycket av sociala medier. Hon påpekar också att Gudrun Schyman (partiledare för FI) är ett undantag. Jag följer henne själv på twitter och till skillnad från Mona så är hennes feed full av olika svar, bra jobbat Gudrun.
Valkampen i Sverige är över och de flesta svenskar som är utrustade med en hjärna har nog en äcklig och klibbig känsla i kroppen över att SD fick 20 mandat i riksdagen.
Men! Tack vare sociala medier och det ocensurerade flöde av kommentarer om det ena och det andra, så har SD vid flera tillfällen lagt krokben för sig själva. SD är av de flesta betraktat som ett rasistiskt parti, men de kallar sig själva nationalistiska. De påstår sig bara vilja sno en invandringspolitik som har misslyckats. Som tur är, kan man inte bli helt lurad om men följer med på vad SD-politikerna själva skriver om diverse på bloggar och på facebook.
Det senaste jag fått med mig är Marie-Louise Enderleit som ska ha kommenteraten film av demonstrationer mot SD med “Ställ upp invandrarna här på filmen o sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse o sätt frimärke o skicka dom dit där dom hör hemma” på facebook. Hon ha intervjuats i Trelleborgs allehanda efter händelsen.
Ens första tanke är ju kanske att den här människan verkar helt..ja, men den andra är i alla fall från min sida något i stil med “Ha haa! Jag visste väl det”. Det är så skönt när de liksom avslöjar sig själva.
En annan, efter valet nästan legendarisk händelse var när SDs kommunalpolitiker T K Wahlberg i sin blogg Landskronabackspegel skrev “Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning.” (Se artikel i Dagen.)
Öhhh…ehh…tjaaa. Busted.
Med andra ord, jag tycker det är fint att människor som är i position att påverka Sverige har möjligheten att ocensurerat visa vad de verkligen står för. Visst, kanske kommer man bli duktigare på att sortera bort folk från viktiga positioner som kan tänkas uttrycka sina åsikter på detta sätt. Kanske börjar folk också efter ett tag att använda sociala medier på ett smartare sätt och inte skriva på detta sätt offentligt. Men alla mina fördomar säger mig att om alla i sd med denna typ av åsikter sorterades bort, så skulle det inte längre finnas så många att representera dem. De ha ju trots allt sina rötter i en militant nazistisk rörelse…
Ett problem kan ju förstås vara att människor är människor och även de som inte är rasister kan göra en tabbe, men de flesta (gissar jag) tycker väl det är mer uppseendeväckande med personer som skriver att färgade människor i tusentals år ägnat sig åt våldtäkt, än om någon annan råkar ha opassande bilder från någon fest offentligt på facebook.
Dagens nuvarande slutsats: Ju fler idioter som avslöjar sig själva, ju bättre.
För att använda det man lärt i dikult 110 och bevisa att man lärt sig något så ska man göra en strategiplan+ en sida om en organisation i ett fritt valt socialt medium. Man kan välja en organisation man är del av, eller hitta på en.
Jag har efter några veckors tankar format en idé som blir något mitt i mellan. Jag hittar på en organisation som förmedlar info till svenskar som ska flytta till Norge, men eftersom jag är svensk i Norge själv så blir det ju lite grann på riktigt i alla fall.
Jag har skapat en blogg som heter Hjälp! Jag bor i Bergen. Jag tänker ta utgångspunkt i Vestlandet eftersom det är här jag själv bor och kan då nisja bloggen mot ett område, samtidigt som det finns utrymme för generell informasjon. Min plan för sidan är att den ska vara en knutpunkt för information om det man som svensk undrar över om man ska flytta till Norge och Bergen, eller om man precis har flyttat och känner sig förvirrad.
Information ska finnas i form av bloggposter, med länkar till de olika sidor/organisationer/personer man kan finna mer info eller kontaktmöjligheter på.
Min strategi är att i första hand se till att bloggen innehåller information som är relevant…
Planen där efter ser ut som så här:
1. sprida url:en via facebook och twitter.
2. finna andra bloggar där svenskar som bor i Norge bloggar.
3. undersöka möjligheterna för att posta url + info på jobbrelaterade svenska sidor, forum o.s.v
4. söka efter nyhetsartiklar där den svenska ungdomsarbetslösheten diskuteras
5. göra en facebook-sida som heter det samma
6. engagera andra att komma med tips genom kommentarer och på längre sikt bjuda in svenskar runt om i Norge att skriva i bloggen om hur det är där just de bor.
Sociala medier: demokratiserande eller en reproduktion av det traditionella sociala rum?
I förra veckan fick jag något mycket spännande presenterat för mig av Jostein Grisprud, professor vid institutet för medivevetenskap på UiB.
Jag träffade Gripsrud på hans kontor för att intervjua honom för en artikkel i BA (publiserad 10 september) om studenter och studentlivet idag. Jostein Gripsrud har nämligen genomfört två undersökningar bland studenter i Bergen 1998 och 2008 som går på social bakgrund och kulturella preferenser bland annat.
Jostein berättade för mig att en upptäckt som förvånade honom var att studenters användning av internet och sociala medier speglar social bakgrund och kulturella preferenser på samma linje som generell kunskap om kultur och vilken tidning man läser och inte läser.
Jag minns inte alla detaljer, men jag fick se en karta över det sociala rum med utgångspunkt i användning av sociala medier och internet.
I vänsterhörnet, där professorer, konstnärsstudenter och kultureliten generellt placeras ligger den mest deltagande aktiviteten i digitala medier. Där fanns värden som “6 timmars läsning av pappers och internet-tidning” och andra som exempelvis det att aktivt kommentera på och själv skriva inlägg i sociala medier.
I högerhörnet där man placerar högskola, föräldrar med låg utbildning och country-musik fanns värden som “högst 10 sms/ vecka” och aktiviteten på internet bestod i att se på annonser på finn och på bilder av bilar. Det fanns här ingen som deltog eller själva producerade innehåll.
Så slutsatsen är med andra ord att det också på nätet i allra första hand är den intellektuella och kulturella eliten som i första hand producerar och tar del av innehåll…
Så, om man tänker på Jakob Nielsen’s imbalanced contributions pyramid, där 90% av internets innehåll produceras av 1% av användarna så är det alltså enligt Gripsrud i tillägg så att denna 1% är dem som redan sitter med mest symbolisk makt i samhället.
Detta tycker jag är minst sagt intressant i förhållande till debatten om internet stärker demokratin.
Jag tänker att man kan jämföra en organisation som lyckas i sociala medier med en offentlig graffitivägg. För att upprätthålla intresse hos publiken måste väggen uppdateras med nya bilder och berättelser regelbundet, och de som skapar väggen måste ha ett intresse av att göra detta. I tillägg måste det nog vara en jämn ström av nya skapare och brukare som kommer till, för att inte utvecklingen av innehållet ska stagnera. Det hjälper heller inte att lyckas skapa intresse med en bild, det måste vara en pågående process med lyckat och misslyckat innehåll som redigeras, förnyas och byts ut beroende på vem eller vilka som bestämmer sig för att vara med.
I Dikult 110 var ett av våra två grupparbeten, att göra en strategi för Kvarteret i sociala medier.
I min grupp började vi med att diskutera vad Kvarteret egentligen är och vem som är målgruppen. Vi kom fram till att Kvarteret bland annat är en mötesplats, en arbetsplats, en kulturarena och en arena för diskussion och debatt både formellt och informellt i kraft av den mötesplats som Kvarteret är.
Målgruppen för alla dessa benämningar är studenter, Kvarteret är av och för studenter och resurserna består framförallt av vilja till att jobba gratis.
I detta såg vi två viktiga budskap, eller vad man nu ska kalla det, som är viktiga för Kvarteret att få ut i det digitala universumet. Dels information och uttalanden som lockar besökare till Kvarteret, men också nya studenter till arbetsstaben.
Vi satte upp en tidsplan på 30 dagar där en strategi för ett aktivt deltagande i sociala medier ska genomföras. Vi kom fram till att Kvarteret bör finnas på plattformer som bloggar, Twitter, facebook och wikipedia, men det viktigaste av allt är att denna närvaro förstärks med regelbundna uppdateringar och uppmaningar in i och ut av organisationen att delta i denna sfär.
Jag tror att det som Linn från Friele pratade om (bloggat om i innlägg under) är en viktig faktor för att lyckas. De som jobbar i en organisation måste vara engagerade i sociala medier tillsammans. Vi diskuterade därför möjligheten till att rekrytera en person från ett passande studie att vara en slags koordinator för Kvarteret i sociala medier, och att denna person i sin tur ser till att ett antal personer med olika roller turas om att blogga om det som sker och det de själva gör på och för Kvarteret.
Exempelvis kan man upprätta en blogg där en 4-6 personer regelbundet turas om att dela med sig av sina upplevelser som frivilliga. Kanske någon som jobbar i cafét, någon som fotograferar konserter och någon som arrangerar debatter?
Man kan också undre arrangemangen uppmana folk att twittra, blogga diskutera under och efter. Man kan låta exempelvis artister blogga om en konsert de har haft på kvarteret, eller varför inte uppmana folk att skicka in frågor i förkanten av en debatt?
Ett annat sett att skapa intresse kring kvarteret hade kunnat vara att i högre grad använda sig av studentorganisationer som studentradion och student TV, varför inte sända live via nätet?
Man hade också kunnat engagera studenter som driver med film och TV och andra medieformer att göra reklamfilmer, animationer o.s.v. som skolprojekt om och för Kvarteret. Det kan skapa mer intresse bland de studenterna som går dessa studierna och ge ringverkningar vidare. Det hade dessutom kunnat ge mer innehåll om kvarteret på plattformar som youtube och vimeo…
Sammanfattningsvis var det vi diskuterade mest just det att aktvisera de som kan tänkas vilja följa med på vad som sker på Kvarteret och de som jobbar på Kvarteret för att sörja för ständigt nya uppdateringar, diskussioner och produktion av innehåll, för varför lägga tid på en organisation i sociala medier om det inte händer något nytt hela tiden?
